Den huvudsakliga risken i sitt sammanhang
Fästingar kan överföra bland annat borrelia och TBE, men varje bett leder inte till infektion. Kontakta 1177 eller vården vid växande rodnad, feber, huvudvärk eller andra symtom efter bett.
När symtom behöver bedömas
De förökar sig inte i ett normalt torrt hem. En fästing inne har vanligen följt med en människa eller ett djur. Ett foto av en fästing kan hjälpa artfrågan men kan inte fastställa orsaken till utslag eller andningsbesvär.
Skydda det som faktiskt är utsatt
Använd täckande kläder i riskmiljö, gör fästingkontroll efter utevistelse och följ veterinärens råd för husdjur.
Behandling skapar också exponering
Ta bort en fastsittande fästing nära huden med pincett eller fästingverktyg och rengör bettstället. Om en biocid ändå övervägs ska den vara godkänd för fästingar och den aktuella platsen.
Risken börjar med rätt identifiering: fästingar
Larven har sex ben, nymf och vuxen åtta. Ryggsköld, mundelar och färgteckning hjälper, men en blodfylld hona ändrar storlek och form kraftigt. Fotografera även undersidan och rapportera ovanliga stora eller randbenta fynd till SVA.
Undvik en större sekundär risk: fästingar
Vaccination kan skydda mot TBE men inte mot borrelia och ersätter inte fästingkontroll. Kemisk tomtbehandling är inte ett normalt förstaval. Vid växande rodnad, feber, huvudvärk eller neurologiska symtom ska 1177 eller vården kontaktas.
Övertolka inte observationen: fästingar
Storlek visar inte säkert art eftersom livsstadium och blodmål förändrar kroppen. Ett mörkt litet djur kan vara nymf, kvalster eller spindel. Ett hudmärke efter bett kan inte heller avgöra om en smitta överförts.