Sverige har tre ormarter
Snok och hasselsnok är ogiftiga; huggormen är giftig. Alla tre är fridlysta. En säker bedömning bygger på flera kännetecken, geografiskt läge och tydliga bilder, inte kategorin du råkat öppna.
Skapa avstånd först
Backa lugnt, håll husdjur och barn inne och låt ormen ha en fri väg mot skydd. Försök inte ringa in den med människor. En orm som känner sig trängd får svårare att lämna platsen.
Dokumentera utan risk
Fotografera med zoom från säker plats och notera längd ungefärligt, mönster, nackfläckar och miljö. Huvudform ensam är inte en pålitlig skiljelinje. Ta aldrig i ormen för att kontrollera undersidan.
Välj hjälp efter situation
Vid möjlig huggorm på tomt kan kommunen känna till en van person som hjälper till. Vid snok eller hasselsnok behövs normalt ingen flytt. Misstänkt bett hanteras omedelbart via 112 enligt 1177.
Ordningen på åtgärderna förhindrar misstag
Backa först, ta in husdjur, stäng av den berörda gången och observera var ormen söker utgång. Fotografera först därefter om det kan göras utan närmande. Ring sakkunnig med plats, storlek och mönster och säg uttryckligen att arten är osäker. Den ordningen gör att rubriken ogiftiga ormar inte blir ett falskt säkerhetsbesked om individen i själva verket är huggorm. Snok och hasselsnok är ogiftiga svenska ormar, men huggorm finns i samma landskap och kan vara mörk eller svagt tecknad. Nackfläckar, kroppsform, mönster, miljö och tydliga distansbilder måste vägas samman; huvudform eller färg ensam ger inte säker art. Samtliga svenska ormar är fridlysta, och tomtundantaget för infångning och flytt gäller endast säkert identifierad huggorm, inte snok eller hasselsnok. Barn och husdjur hålls undan, en fri väg lämnas öppen och misstänkt ormbett hanteras omedelbart enligt 1177 genom samtal till 112 utan att invänta artbestämning. Om ormen ligger på körbana eller annan omedelbar riskplats ska trafiken säkras utan att någon går nära djuret. Ring ansvarig aktör och beskriv läget. Att fösa en okänd orm med fot, pinne eller vattenstråle ökar risken för både bett och skada på ett fridlyst djur.