Vildkanin
Vildkaninen är kompakt med relativt korta öron och lever ofta i kolonier med grävda hålor. Den förekommer främst i södra Sverige och längs vissa kustnära områden.
Hare
Fält- och skogshare har längre ben och öron och flyr normalt över marken i stället för ned i ett kaningryt. Pälsfärg ensam räcker inte för säker bestämning.
Tamkanin
Ovanlig färg, hängöron, mycket kort nos eller oskyggt beteende kan tyda på tamkanin. Försök hitta ägare och kontakta polis eller djurskyddsvägledning utifrån djurets tillstånd.
Dokumentera helheten
Ta bild av hela kroppen i profil, öron, svans och miljön. Ange om flera djur använder samma hålsystem och om djuret söker kontakt med människor.
Harens siluett och kaninens rörelse
Jämför en stillbild där hela djuret syns i profil. En hare framstår ofta som mer långbent och högrest, medan kaninen har kompaktare kropp. Perspektiv kan göra öron och ben missvisande på en bild tagen uppifrån. Anteckna därför också om djuret flydde långt över öppen mark eller sökte en bestämd hålöppning. Beteendet stärker bedömningen men ska inte ersätta ett tydligt artkännetecken.
Spillningens begränsade bevisvärde
Runda spillningskulor visar att ett växtätande djur har varit där, men är inte tillräckligt för att skilja alla hardjur åt. En grävande kanin och en betande hare kan dessutom använda samma trädgård. Förvara inte spillning inomhus för att jämföra den. Ett foto med storleksreferens, fyndplats och observation av djuret ger bättre underlag till en sakkunnig som ska välja rätt skydd.
Tamkaninen liknar sin vilda släkting
Tamkanin och vildkanin hör till samma art, medan fälthare och skogshare är andra arter. Därför kan ett gråbrunt tamdjur se förvånansvärt vilt ut. Oskygghet kan bero på vana vid människor men räcker inte för att avgöra saken. Ange misstänkt tamkanin snarare än säker vildkanin när flera kännetecken saknas. Frågor om ägare och djurskydd bör lösas innan någon överväger jakt eller flytt av djuret.
Hardjur är inte gnagare
Kaniner och harar tillhör hardjuren, även om de gnager växter. Deras släktskap kan inte avgöras från ett barkmärke och gör dem inte till målart för vanliga musprodukter. Vildkaninens förhållandevis korta öron och ben hjälper på en bild; tandundersökning av ett levande djur behövs inte för en vanlig trädgårdsbedömning.