Övervintring vid vatten
Arten går inte i vinterdvala. Den använder hyddor, strandhålor och förråd även när vattenytan fryser, vilket betyder att en tyst vinterplats inte säkert är övergiven.
Kullar under den varmare delen av året
Bisam kan få flera kullar när förhållandena är gynnsamma. Antalet synliga djur vid ett tillfälle går ändå inte att översätta direkt till antal kullar eller bon.
Ungdjur söker nya områden
När unga djur lämnar uppväxtplatsen kan en ensam bisam dyka upp längs ett nytt vatten. Ett sådant fynd är särskilt viktigt att rapportera snabbt, eftersom tidig upptäckt kan begränsa etablering.
Årstid hjälper uppföljningen
Ange datum och om vattenståndet nyligen ändrats. Upprepade bilder från samma punkt är mer användbara än en egen uppskattning av populationens storlek.
Bygg en kalender som skiljer händelser åt
Använd inte ord som gammal hydda eller årets kull utan stöd. Lägg i stället in varje observation på en tidslinje med datum, typ av tecken och väder- eller vattenförhållanden. En ny hög med färska, gröna växtdelar, återkommande simning vid samma tid och spår efter ungdjur är olika datapunkter som tillsammans kan visa aktivitet. Fotografera från samma referenspunkt så att förändringar i en hyddas storlek inte förväxlas med ny kameravinkel. Under isperiod ska ingen försöka gå ut för att kontrollera öppningar. Notera endast säkra spår från strand eller brygga. När vårflödet förändrar brinken kan gamla gångar exponeras utan att de fortfarande används. Om myndighetens eftersök har genomförts fortsätter kalendern med tydlig markering före och efter insatsen. Då går det att skilja en kvarvarande individ från ett senare nyfynd. Livscykelinformationen blir på det sättet ett verktyg för uppföljning, inte ett försök att beräkna en lokal population från generella kulltal. Kalendern ska även ange vem som verifierat varje bild och om observationen gjordes dag, natt eller via kamera. Det hindrar att flera rapportörer räknar samma simmande individ som olika ungdjur under samma kväll. För bisamärendet ska alla slutsatser kunna spåras till samma strandpunkt, vattenlinje och originalbild. Hyddor, gångar, växtskador och en simmande individ registreras som skilda bevis, eftersom inget av dem ensamt visar både art, aktiv boplats och skadans omfattning.