Den huvudsakliga risken i sitt sammanhang
De flesta svenska stick ger övergående klåda. Myggburna infektioner förekommer men risken beror på smittämne, plats och säsong; sjukdomsfrågor ska bedömas med aktuell information från Folkhälsomyndigheten och vården.
När symtom behöver bedömas
De vuxna kan flyga in genom öppna fönster utan att bostaden är en fortplantningsplats. Ett foto av en stickmygga kan hjälpa artfrågan men kan inte fastställa orsaken till utslag eller andningsbesvär.
Skydda det som faktiskt är utsatt
Töm små vattenbehållare som du ansvarar för och håll regntunnor täckta utan att störa naturliga våtmarker.
Behandling skapar också exponering
Spåra först om problemet kommer från en egen behållare eller från ett större naturområde. Om en biocid ändå övervägs ska den vara godkänd för stickmyggor och den aktuella platsen.
Risken börjar med rätt identifiering: stickmyggor
Stickmyggan har smal snabel, ett vingpar med fjäll och långa ben. Fjädermyggor har ofta buskiga antenner och sticker inte, medan harkrankar är mycket större. Ett foto från sidan och ovanifrån är bättre än ett märke på huden.
Undvik en större sekundär risk: stickmyggor
Häll aldrig egenblandade kemikalier eller olja i diken, dammar eller regnvatten. Biologisk eller kemisk larvbekämpning kan omfattas av produktvillkor och miljöhänsyn. Personligt skydd med nät, kläder och godkänt myggmedel är ett separat, säkrare första steg.
Övertolka inte observationen: stickmyggor
Många långbenta insekter vid fasadbelysning kallas mygg trots att de inte sticker. Ett kliande utslag kan inte heller avslöja art. Bekräfta den vuxna insekten eller vattenstadierna innan tomten beskrivs som en lokal fortplantningsplats.