Arter och grupper som möts i Sverige
Sverige har många arter av stickmyggor med olika ekologi. Översvämningsmyggor, skogsmyggor och arter som använder små vattenansamlingar kan dominera på olika platser; artbestämning kräver ofta specialistkunskap.
Titta på byggnaden, inte bara färgen
När stickmyggor ska identifieras kontrollerar du snabel, långa ben, vingarnas fjäll och hur djuret sitter i vila. Ägg och larver är knutna till vatten.
Förväxlingar att utesluta
Jämför fyndet med fjädermyggor, harkrankar och andra långbenta tvåvingar som inte sticker. Larverna utvecklas i vatten, men miljön varierar från tillfälligt översvämmad mark till diken och små behållare.
Så får du ett användbart artunderlag
Ta bilder av stickmyggor från flera vinklar och lägg ett mått bredvid utan att skada djuret. Spåra först om problemet kommer från en egen behållare eller från ett större naturområde.
Kännetecken som kräver en närbild: stickmyggor
Stickmyggan har smal snabel, ett vingpar med fjäll och långa ben. Fjädermyggor har ofta buskiga antenner och sticker inte, medan harkrankar är mycket större. Ett foto från sidan och ovanifrån är bättre än ett märke på huden. Använd dessa drag tillsammans.
Biologin förklarar utseendet: stickmyggor
Ägg, larv och puppa är vattenbundna men olika arter väljer olika vatten. Vissa utnyttjar tillfälliga översvämningar, andra små kärl eller mer permanenta diken. Endast honor tar blodmål, och blodet används för äggproduktionen, inte som vanlig energikälla. Använd dessa drag tillsammans.
Den svenska jämförelsen: stickmyggor
På en svensk tomt är regntunna, presenning, leksak, hink och igensatt ränna rimliga kontrollpunkter. En närliggande våtmark eller översvämningsäng ligger däremot utanför den enskildes rådighet och ska inte dräneras eller behandlas för att minska stick. Använd dessa drag tillsammans.