Titta efter ben och ögonlock
Skogsödla och sandödla har ben; kopparödlan är benlös men kan blinka. Använd bara synliga kännetecken från avstånd. Ta aldrig upp ett okänt kräldjur för att vända på det eller studera huvudet.
Solning är normalt beteende
En varm sten, trappa eller altan ger snabb uppvärmning. Djuret kan försvinna när det blivit varmt nog. Spärra av platsen för husdjur en stund i stället för att försöka driva bort det.
Svenska kräldjur är fridlysta
Skogsödla, sandödla och kopparödla får inte dödas, skadas eller fångas fritt. Skyddet omfattar även situationer på privat tomt. Kontakta länsstyrelsen när ett planerat arbete berör en återkommande plats.
Rapportera värdefulla observationer
Ett tydligt foto med datum och noggrann plats kan rapporteras till Artportalen, särskilt för övervakade arter. Undvik att publicera närbilder som krävde störning eller att flytta djuret för en bättre bild.
Observationen blir värdefull med rätt metadata
Ange koordinat, datum, klockslag, temperatur ungefärligt och om djuret solade, jagade eller gömde sig. Fotografera utan att lyfta på stenar efteråt. En rapport till Artportalen bör skilja säker art från osäker ödla och gärna visa habitatet; precision betyder inte att djuret måste hanteras eller att gömstället öppnas för bekräftelse. Sveriges tre inhemska ödlor är skogsödla, sandödla och den benlösa kopparödlan. En fältbedömning ska ta hänsyn till kroppsform, ögonlock, teckning, solplats och omgivande mark, eftersom färg ensam varierar med kön, ålder och säsong. Alla inhemska kräldjur är fridlysta, så fångst, flytt och påverkan på ägg-, fortplantnings- eller vinterplatser får inte bli en rutinlösning på privat tomt. Den omedelbara säkerhetsgränsen är att stoppa klippare och grävmaskiner, hålla katter borta och ge djuret en fri reträtt, inte att gripa det i kroppen eller svansen. Upprepade rapporter från samma plats bör länkas så att säsongsmönstret blir synligt. Artportalens kvalitetsarbete underlättas om rapportören svarar på frågor och behåller originalbilden med metadata. Rätta hellre artnamnet efter granskning än försvara en första gissning. Ett verifierat osäkert fynd är mer värdefullt för naturvård och projektplanering än en falskt exakt bestämning.