Solplats och gömställe måste finnas nära
Som växelvarma djur använder ödlor solen för att höja kroppstemperaturen men behöver snabbt kunna gömma sig. En stenkant med gräs, vedhög eller buskfot kan därför vara viktigare än en stor helt öppen gräsmatta.
Sandödlans mark har flera funktioner
Sandödlan behöver varm, sandig mark för äggläggning och omgivande vegetation för skydd och jakt. Igenväxning och markarbete kan båda försämra platsen. Art och användning måste klarläggas före grävning.
Skogsödlan använder fuktigare stråk
Skogsödlan kan ses i skogsbryn, myrkanter och andra miljöer med vegetation och solfläckar. Ett djur på en altan kan ha följt en varm kant och vara på genomresa, inte bo i huset.
Övervintring sker dolt
Ödlor söker frostskyddade hålrum i mark, sten eller ved. En plats som verkar tom vintertid kan ändå vara viloplats. Flytta inte gamla rösen eller vedhögar under kallperioden utan att bedöma naturvärdet.
Mosaiken är viktigare än en enskild sten
En fungerande ödlemiljö kan behöva solbelyst kant på morgonen, tät vegetation mitt på dagen, födorika partier och frostfri vinterplats. Inventera därför en sammanhängande yta innan sten, ved eller sand flyttas. För sandödla måste även bar, varm äggläggningsmark och korridorer mellan delområden ingå; en liten ersättningshög bredvid arbetsplatsen är inte automatiskt likvärdig. Sveriges tre inhemska ödlor är skogsödla, sandödla och den benlösa kopparödlan. En fältbedömning ska ta hänsyn till kroppsform, ögonlock, teckning, solplats och omgivande mark, eftersom färg ensam varierar med kön, ålder och säsong. Alla inhemska kräldjur är fridlysta, så fångst, flytt och påverkan på ägg-, fortplantnings- eller vinterplatser får inte bli en rutinlösning på privat tomt. Den omedelbara säkerhetsgränsen är att stoppa klippare och grävmaskiner, hålla katter borta och ge djuret en fri reträtt, inte att gripa det i kroppen eller svansen. Markera vilka delar som används vid olika tider på dagen genom återkommande observation från gångväg. En ödla kan sola på östsidan på morgonen och försvinna in i västlig vegetation senare. Den variationen visar varför en enda liten skyddsyta sällan ersätter hela mosaiken när ett projekt påverkar flera funktioner.