Fullständig utveckling
Malar, flugor och skalbaggar utvecklas via ägg, larv och puppa. Larven orsakar ofta material- eller matskadan medan den vuxna individen kan hittas långt från källan.
Kackerlackans ofullständiga förvandling
Kackerlackor kläcks som nymfer ur en äggkapsel. Nymferna liknar små, vinglösa vuxna och växer genom flera hudömsningar; därför kan flera storlekar på samma plats visa en pågående utveckling.
Silverfisk växer utan nymf–puppa-modell
Silverfisk är en primitivt vinglös insekt vars unga liknar de vuxna och fortsätter växa genom hudömsningar utan puppstadium. Beskriv den därför som utan förvandling, inte som samma ofullständiga förvandling som hos kackerlackan.
Spindeldjur följer inte insektsschemat
Spindlar och kvalster har andra utvecklingsmönster och ska inte pressas in i larv–puppa-modellen. Bestäm djurgruppen innan en livscykel används för tidsplanering.
Stadiet styr uppföljningen
Märk bilder med datum och notera om fyndet är larv, puppa eller vuxen. Då går det att avgöra om en åtgärd träffat källan eller bara minskat synliga vuxna för stunden.
Översätt stadiet till kontrollpunkt
Vid mal eller skalbagge ska uppföljningen leta efter larver i den angripna varan och nya vuxna nära utgångspunkten. En död vuxen vid fönstret säger lite om källan. Vid kackerlacka registreras nymfer, vuxna och äggkapslar var för sig, eftersom en kvarvarande kapsel kan ge nya nymfer efter att synliga djur minskat. Vid silverfisk noteras storlek och samma gömställe över tid utan att kalla de unga nymfer i samma utvecklingsbetydelse som kackerlackan. För fästing eller annat spindeldjur används dess egen guide. Antal ben kan dessutom ändras mellan larv och senare stadium. Sätt kontrollintervall efter artens faktiska utveckling och rummets temperatur, inte ett gemensamt antal dagar. Bevara några verifierade exemplar före behandling så att ett senare fynd kan jämföras. Om nästa fynd har annat stadium men samma art kan källan fortfarande vara aktiv. Om arten byts har en ny införsel eller fel första bestämning blivit mer sannolik. Denna stadieprotokollering gör livscykeln till ett diagnostiskt verktyg. För småkryp hålls exemplar från olika rum och material åtskilda. Benantal, antenner, kroppsform, utvecklingsstadium och fyndunderlag dokumenteras innan rengöring, så att en tillfällig utomhusgäst inte blandas med larver från mat, textilskadegörare eller fuktbundna inomhusarter.