Flodkräftans svenska skyddsvärde
Flodkräfta, Astacus astacus, är Sveriges inhemska sötvattenskräfta. Artbestämningen är viktig eftersom fynd i eller nära ett skyddsområde kan kräva särskild försiktighet mot kräftpest.
Signalkräftans signalfäck
Signalkräfta, Pacifastacus leniusculus, har ofta en ljus vit till blågrön fläck vid klornas tumgrepp. Fläcken kan vara svår att se på unga eller mörka individer, så använd inte ett enda färgtecken som slutligt besked.
Främmande kräftor kan likna båda
Röd sumpkräfta och taggkindskräfta är EU-listade arter som inte ska föras vidare. En röd kräfta är inte automatiskt röd sumpkräfta; kokning, ålder och ljus påverkar färgen.
Bra bilder minskar behovet av hantering
Fotografera båda klorna, huvudets sidor, ryggskölden och hela djuret med ett mått i bilden. Ange vattenområdets namn och rapportera en misstänkt EU-listad art via invasivaarter.nu.
En bildserie för säkerare bestämning
Lägg kräftan mot neutral bakgrund endast om den redan lagligen tagits upp och kan hanteras utan att flyttas från vattenområdet. Ta en bild ovanifrån som visar ryggsköld, en från sidan bakom huvudets kant och närbilder av båda klornas ovansida och undersida. Signalfäcken hos signalkräfta sitter vid tumgreppet men kan vara svag, smutsig eller saknas i en vinkel. Flodkräftans mörka färg är inte ensam avgörande, eftersom färg påverkas av botten, ålder och ljus. Fotografera eventuella taggar och vårtor i stället för att enbart skriva slät eller sträv. En kokt kräfta och ett tomt skal ger sämre biologiskt sammanhang. Ange därför skick och hur fyndet uppstod. Kontrollera inte arten genom att jämföra med djur från ett annat vatten, eftersom själva jämförelsen kan sprida kräftpest. Om fyndet gäller en ovanlig röd eller taggig kräfta bifogas även bild på buk och stjärt. Sakkunnig kan då jämföra flera kännetecken och vetenskapligt namn innan EU-status eller åtgärd anges. Rapporten ska dessutom ange om bilden visar ovansida, undersida eller kokt djur. Det förebygger att en normal färgskillnad eller köksbehandling misstolkas som ett diagnostiskt kännetecken för en främmande art. I kräftärendet är vattenområdets identitet lika viktig som djurets. Burar, stövlar, båtar, sumpvatten och fångst får inte koppla samman två vatten under undersökningen. Varje bild och prov märks därför med exakt vik, sträcka eller damm och redskapens senaste användning.