Arter och grupper som möts i Sverige
Svenska enkelfotingar är snabba rovdjur, medan dubbelfotingar främst bryter ned dött växtmaterial. Stenkrypare som Lithobius forficatus och flera små dubbelfotingar kan tillfälligt komma in från marken.
Titta på byggnaden, inte bara färgen
När enkelfotingar och dubbelfotingar ska identifieras kontrollerar du ett benpar per kroppssegment hos enkelfotingar och två hos de flesta synliga segment hos dubbelfotingar. Ägg läggs i mark eller skyddade håligheter.
Förväxlingar att utesluta
Jämför fyndet med husspindelfotingar, gråsuggor, skalbaggslarver och maskar. De flesta behöver fuktiga gömställen under sten, ved och löv.
Så får du ett användbart artunderlag
Ta bilder av enkelfotingar och dubbelfotingar från flera vinklar och lägg ett mått bredvid utan att skada djuret. Dammsug eller flytta enstaka djur och åtgärda fukten.
Kännetecken som kräver en närbild: enkel- och dubbelfotingar
Enkelfotingar har ett benpar per synligt kroppssegment och är snabba rovdjur. Dubbelfotingar har två benpar på de flesta segment och rullar ofta ihop sig. Gråsuggor är kräftdjur med bredare, platt ryggpansar. Använd dessa drag tillsammans.
Biologin förklarar utseendet: enkel- och dubbelfotingar
Många mångfotingar lägger ägg i mark och unga får fler segment eller ben under utvecklingen. Enkelfotingar jagar smådjur med käkfötter, medan dubbelfotingar främst äter dött växtmaterial. Flera svenska arter lever mer än ett år. Använd dessa drag tillsammans.
Den svenska jämförelsen: enkel- och dubbelfotingar
Brun stenkrypare och olika små dubbelfotingar lever i svensk lövförna, under sten och ved. De kan vandra in vid kraftigt regn eller följa markkontakt till källare, men torra möbler och skafferier är normalt ingen utvecklingsmiljö. Använd dessa drag tillsammans.