Kropp och svans
Bävern, Castor fiber, är Sveriges största gnagare. Den breda, platta och fjälliga svansen skiljer den från utter och bisam. Vid en kort observation i skymningen syns svansen ofta inte alls. Skriv därför vad som verkligen var synligt, exempelvis huvudets profil eller att en bred svans visades när djuret gick upp på land. Undvik att uppskatta storlek från en ensam vattenbild utan referens. En bildserie från samma plats kan visa de kännetecken som första fotografiet saknar.
Spår vid stammen
Bäver lämnar grova spån och koniskt gnagda stubbar. Färska spån visar att stammen nyligen bearbetats, men även äldre gnag kan ligga kvar länge. Fotografera snittytan och marken intill utan att gå nära ett instabilt träd. Kraftigt gnag vid basen är något annat än mindre barkskador högre upp. Kombinationen av vattennära läge, gnagets form och fler spår ger bättre bedömningsunderlag än ett enskilt tandmärke.
Simmande djur
Bävern simmar ofta med huvud och rygglinje synliga och kan slå med svansen. Uttern är smalare och rör sig mer böljande; bisam är betydligt mindre. Avstånd och vågor kan förvränga silhuetten, och ett svansslag är inte ett lämpligt beteende att försöka framkalla. Stå stilla på säker mark och använd optisk zoom om sådan finns. Om arten förblir osäker ska det anges i rapporten; skadan på en trumma kan undersökas även innan ett simmande djur säkert identifierats.
Boplatsens tecken
Hydda, bankhåla, förråd av grenar och väl använda uppgångar bör dokumenteras som en helhet. En lös kvistsamling är inte ensam bevis på boplats. Notera var grenar förts upp och om flera tydliga passager ansluter till vattnet. En bäver kan bo i stranden utan att bygga en stor hydda ovanpå. Varken en grenansamling eller frånvaro av den ger därför ett säkert besked om boets läge. Sänk inte vattnet för att se om en undervattensöppning finns.
Spåren har olika tidsvärde
Ett gnagt träd kan stå kvar efter att aktiviteten flyttat, medan färska spån kan visa en nylig händelse. Skilj därför på konstaterad bäverskada och belägg för fortsatt användning. Fotografier tagna vid olika tillfällen kan visa hur gnaget utvecklas, men ett foto utan förändring bevisar inte att familjen lämnat området. Ange också när stammen först upptäcktes, så att en gammal skada inte beskrivs som nattens arbete. Den tidsmässiga skillnaden hjälper både artbedömningen och den som senare ska utreda om ett riskträd behöver åtgärdas.