Kännetecken och förväxlingsrisk
En regelbunden myrstig visar ofta en väg mellan bo och föda. Bevingade myror kan höra samman med svärmning; de bevisar inte i sig en träskada.
Använd fyndplatsen som stöd
Följ stigen från kök, foder eller spill mot springor och utomhusmiljö. Myror i en vägg måste artbestämmas innan man antar att de skadar trä.
När artbestämningen är osäker
Undvik behandling över stora ytor utan att veta var kolonin finns. Vid tecken på träskada behöver både insekt och byggnad undersökas.
En myrstig visar en resurs, inte hela boet
Följ några individer på avstånd och notera var stigen går in i en springa. Städa därefter bort den tillgängliga maten och kontrollera om samma väg används igen. Myror på en köksbänk behöver inte ha sitt bo inomhus. Bevingade individer behöver bedömas tillsammans med var och hur ofta de hittas.
Jämför flera kännetecken samtidigt
Börja med kroppens form och de kännetecken som går att se tydligt. Lägg sedan till fyndmiljö och beteende. Färg kan påverkas av ljus, fotografi och utvecklingsstadium och bör inte ensam avgöra arten. Håll en direkt observation av djuret åtskild från spår som hittats vid ett annat tillfälle. Annars kan två olika djur av misstag beskrivas som samma problem.
Gör ett användbart bildunderlag
Ta om möjligt en översiktsbild av fyndplatsen och en tydligare bild av djuret eller spåret. En storleksreferens är användbar när den kan placeras utan att djuret hanteras eller störs. Ange om fyndet var levande, dött eller en hudrest. För små eller svårbestämda arter kan en expert behöva mer än en mobilbild; en osäker bestämning ska fortsätta vara markerad som osäker.
Välj nästa guide efter vad du vet
När djurgruppen är bekräftad kan du gå vidare till miljö och beteende för att kartlägga orsaken. Om det redan finns en dokumenterad skada väljer du risk- eller åtgärdsguiden. Ett osäkert artnamn ska inte bli skäl att köpa ett visst medel eller stänga en öppning. Beskriv hellre de synliga kännetecknen i kontakten med en sakkunnig.